Vi har inte råd att bortse från löneläget i vården!
Det råder ingen som helst tvekan: Vården är helt beroende av personal för att den ska fungera.
Och det handlar inte ”bara” om vårdutbildad personal. Vården är helt beroende av fler yrkesgrupper för att fungera, och de får inte glömmas bort. Faktum är att bristen på kompetens i några av dessa grupper på sina håll är mer akut än vad gäller läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.
En sådan grupp är biomedicinska analytiker, som självständigt både tar och analyserar prover och gör bedömning av cancer, diabetes, påvisande av resistenta bakterier med mera. Lika självständigt röntgar de och gör ultraljud på patienters hjärta, kärl, hjärna och andra organ och analyserar sedan bilderna. Det är också biomedicinska analytiker som har nyckelrollen i vårdkedjan för organtransplantationer. Utbildningen är lång och svår, så svår att många antagna på utbildningarna hoppar av för att de inte klarar den. Ändå ligger ingångslönen för biomedicinska analytiker i Västra Götalandsregionen på under 26 000 kronor. Och trots att de i dag utför arbetsuppgifter som endast specialistläkare gjorde tidigare syns det inte i lönekuvertet; efter många år i yrket har få av dem ens nått upp till 35 000 i månadslön.
Och hur skulle vården klara sig om det inte vore för de medicinska sekreterarna? De som du som patient oftast möter först i din kontakt med vården. Det är den medicinska sekreteraren som bokar din tid, skriver ut remissen, ser till att den hamnar rätt och skriver in i din journal utifrån läkarens diktat. Och det är i huvudsak de medicinska sekreterarna som får ta emot patienters frustration över att inte få tider eller vård, när de sitter där i ”luckan” eller svarar i telefonen. För detta får de i Västra Götalandsregionen en lön som i genomsnitt ligger en bra bit under 30 000 kronor. Jämför den lönen med till exempel en VVS-montör, vars snittlön nationellt ligger på 33 600 kronor. Inte så konstigt då att allt färre väljer en yrkesbana som medicinsk sekreterare och att bristen på denna yrkesgrupp blir allt mer akut.
Tänk dig också vad som skulle hända om ingen städar, beställer och plockar in vårdens material, tvättar och byter ut sänglakan och sjukhuskläder, hämtar eller lagar måltiderna som serveras, steriliserar vårdens operationsmaterial eller transporterar allt som ska till och ifrån sjukhus och andra vårdinrättningar. Det hade snabbt blivit ohållbart om det inte vore för alla servicemedarbetare, som gör ett jättejobb i det tysta. De har jobb som sliter hårt på deras kroppar. Få orkar hela vägen in i 65-årskaklet. För detta får de i Västra Götalandsregionen en genomsnittlig månadslön på en bra bit under 25 000 kronor – och en pension som ligger långt under det.
Det här anstår inte en arbetsgivare som i sin policy slår fast att man ska bli ”Sveriges bästa offentliga arbetsgivare”.
Ska Västra Götalandsregionen klara sin vård i framtiden måste man vara en attraktiv arbetsgivare för att locka personal. Det vi socialdemokrater hör när vi träffar personal och deras fackliga företrädare är att lönen är en viktig faktor när man väljer att stanna eller sluta. Det är oroande, eftersom lönerna i Västra Götalandsregionen ligger lägre än rikssnittet inom de flesta personalgrupperna. Det här anstår inte en arbetsgivare som i sin policy slår fast att man ska bli ”Sveriges bästa offentliga arbetsgivare”.
Socialdemokraterna är i opposition i Västra Götalandsregionen. Vi vill satsa på högre och jämställda löner och rimliga arbetsvillkor i vården. Men så länge det råder högermajoritet är våra möjligheter begränsade. Vi har i budget efter budget lagt pengar – minst en halv miljard per år – för att höja grundlönerna, men röstats ner av de högerpartier som styr. Vi lyckades dock nyligen driva igenom att en handlingsplan ska tas fram för hur vårdlönerna i regionen kan nå minst riksgenomsnittet. Tyvärr gjorde SD gemensam sak med de övriga högerpartierna och sa nej till att pengar också ska avsättas i budget för att också uppfylla planen.
Västra Götalandsregionen har helt enkelt inte råd att bortse från löneläget och arbetsvillkoren i vården, vare sig i dag eller i framtiden.
Vi må vara i opposition, men slutar aldrig att kämpa för att de arbetsinsatser som görs i vården värdesätts på ett bättre sätt. Västra Götalandsregionen har helt enkelt inte råd att bortse från löneläget och arbetsvillkoren i vården, vare sig i dag eller i framtiden.
Senast uppdaterad: lördag 4 januari 2020
