Varför granskar ni oss inte, journalister?
Jag har varit politiskt aktiv i stort sett hela mitt vuxna liv och i flera år varit förtroendevald på heltid. Jag är van att bli granskad av journalister – och jag vill bli granskad. Jag vill att alla politiker och partier, deras motioner, förslag och agerande skärskådas av en kunnig och initierad journalistkår. Så har det varit tidigare – riktigt så är det dessvärre inte längre.
Allt för ofta får hör vi politiker höra: ”Det finns ingen skillnad på er”, och lika ofta: ”Ni bara käbblar”. Efter alla år som politiker kan jag med fog säga att de ideologiska skillnaderna mellan partierna i dag är lika stora som förr, i vissa fall till och med större. Och vi käbblar inte mer i dag än vi gjort tidigare. Skillnaden är att bevakningen av vårt arbete är helt annorlunda. I medierna har politiken reducerats till någon slags dokusåpa; istället för att fokusera på vad partier och politiken vill läggs krutet på ”vem tar vem”. Den politiska bevakningen har reducerats till en ”spelteori” istället för granskning. Istället för att väljarna ges en klar bild av alternativen för att över huvud taget gå och rösta fokuseras det på opinionsmätningar och att spekulera i hur Sverige ska styras efter den 9 september 2018. Visst är det intressant, men det får inte överskugga innehållet i politiken!
Det är självklart så att det är lättare att skriva en artikel om resultatet av en opinionsmätning än vad det är att sätta sig in i olika partiers budgetförslag i Västra Götalandsregionen eller i Västsveriges kommuner. I dag finns heller inte utrymme att göra det på mediernas redaktioner. Jag är djupt oroad över att de såväl regionala som lokala tidningar och etermedier har så slimmade redaktioner att tid inte finns för att djupanalysera, granska och följa den lokala politiken. Det är den politik som står människor närmast och är så otroligt viktig för oss invånare. Visst är nya lagar från riksdagen viktiga, men slår det för den enskilde medborgaren ut hur budgetutrymmet för sjukhusen ska vara, varför det är kö till äldreomsorgen och om det finns förskoleplatser så att det räcker till hösten? Knappast, om du frågar de som står i kö till den regionala vården eller kommunala omsorgen.
Politiken måste vara tydlig med vad den vill. Den måste också ges tillåtelse att få visa på skillnader bortom de korta valaffischernas budskap eller de två minuter korta inslagen i radio och TV. Samhället är komplext; det finns inga enkla svar på komplicerade frågor. I alla fall inte för de partier och politiker som har ett helhetsperspektiv på samhället. Det är omöjligt för ett ansvarsbärande parti att avhandla integration och flyktingmottagande i ”oneliners”. Det är omöjligt att i två meningar redogöra för hur en vill fördela 50 miljarder kronor i en regionbudget och det är lika omöjligt att i ett enda kort ”pratminus” förklara orsakerna till såväl upp- som nedgång.
Jag ser fram emot nästa års valrörelse med både glädje och bävan. Jag kommer att vara ute på gator och torg så mycket jag bara kan, för att förklara de ståndpunkter som vi socialdemokrater har. Jag tror på och tycker om samtal mellan människor, jag gillar att få frågor och tvingas förklara. Men jag vet också att jag inte kan nå alla som vill ifrågasätta mig, mina partikamrater och politiska kollegor från andra partier. Där behöver vi journalisternas hjälp, med granskning, förklaringar och analyser. Jag hoppas att den mediala närvaron då också tittar ner i dalarna, och inte bara intar ett helikopterperspektiv från ovan. Det finns många oerhört duktiga journalister i vårt område! De kan sin sak – om de ges möjlighet i sina mediehus.
Senast uppdaterad: torsdag 6 juli 2017
