Vården behöver höjda löner
– inte tillfälliga ersättningar
Det råder ingen som helst tvekan om att den vårdpersonal som sliter ont i covidvården är värd all uppmuntran som går att få. Det var därför vi socialdemokrater innan sommaren initierade en särskild covid-ersättning för vårdpersonalen. Det är också därför vi nu krävt att de 58,5 miljoner kronor i krisstöd till covid-personal som den socialdemokratiskt ledda regeringen skickat till Västra Götalandsregionen verkligen går till personalen.
För oss socialdemokrater är det självklart att även ersättningar ska underkastas överläggningar med de fackliga företrädarna. Det är ute i verksamheterna som verklig kunskap om förutsättningar och behov finns. Vi krävde det när det gäller covid-ersättningen, men fick inte gehör hos den politiska majoriteten i regionen (M, L, KD, C och MP tillsammans med SD). Vi ställer samma krav när det gäller krisersättningen. Det är ute i verksamheterna, inte i residenset i Vänersborg, som man vet bäst var pengarna gör mest nytta. Och det är de fackliga representanterna som för de anställdas talan. Vi vet, med facit i hand, att ersättningar baserade helt på politiska beslut, utan facklig samverkan, sällan träffar rätt. Hur det går med krisstödet och fackliga förhandlingar om detsamma vet vi inte ännu. Vårt krav bordlades vid såväl personalutskottets som regionstyrelsens möten nu i december. Vi har dock fått ett muntligt besked om att krisstödet ska tas upp vid träffen med regionens MBL-grupp, vilket åtminstone innebär att vi har fått upp saken på det fackliga bordet. Det hade inte skett om inte vi legat på.
Det vårdpersonalen i regionen behöver är höjda,
anständiga och konkurrenskraftiga grundlöner.
Men tillfälliga ersättningar är just tillfälliga. Det är inte rimligt att det ska krävas en pandemi eller att de vårdanställda i Västra Götalandsregionen ska behöva jobba fler helger, kvällar och nätter för att höja sin lön. Det vårdpersonalen i regionen behöver är höjda, anständiga och konkurrenskraftiga grundlöner.
För lite drygt ett år sedan lyckades vi socialdemokrater driva igenom införandet av en handlingsplan för att de vårdanställdas löner i Västra Götalandsregionen ska nå minst riksgenomsnitt. Att planen behövs råder det ingen tvekan om; av de 66 yrkesgrupper som finns i regionen ligger 44 under snittet för vad deras kollegor i andra regioner tjänar. Det är rejäl skämsnivå på de siffrorna!
Den 1 december i år klubbade regionfullmäktige budget för 2021 samt plan för åren 2022 och 2023. I det socialdemokratiska budgetförslaget fanns 800 miljoner för att genomföra handlingsplanen. Därtill gav vi sjukvården full täckning för kommande ökade kostnader, till exempel höjda centrala löneavtal. Vi vill också se satsningar på utglesning av helger, förbättrad arbetsmiljö, minskad administration och ökad tillit till de vårdanställdas förmåga att klara av att korta köer med rätt verktyg och resurser. Vår budget antogs inte. Det gjorde det moderatledda grönblå styrets budget. Istället för satsning på personalen finns där nya sparkrav och måltal för minskad bemanning. Däremot finns pengar avsatta för att köpa mer – och dyrare – vård från privata vårdbolag.
Det innebär att tusen och åter tusen av regionens vårdanställda får vänta ytterligare minst ett år innan de få den lön som det framtagna handlingsprogrammet säger att de ska ha. Däremot kan de räkna med att få se att de själva eller någon av arbetskamraterna förlorar jobbet. Det är helt uppåt väggarna! Och ovärdigt en region som har som målsättning att vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare.
Det är bara den offentliga vården som kan
garantera att det verkligen är den som har
störst behov som också får vård först.
För oss socialdemokrater är det självklart att satsningar i första hand ska göras på den offentliga vården och dess personal. Det är bara den offentliga vården som kan garantera att det verkligen är den som har störst behov som också får vård först. För att klara det krävs tillräckligt med kvalificerad personal som orkar, kan och vill jobba kvar. Då måste också den personalen prioriteras.