Sjukvårdens pengar ska användas för att förstärka egna personalen
I Sverige når vi inom många områden medicinska resultat i världsklass. Men det finns utmaningar. Frågar man patienterna är brist på kontinuitet ett problem, medan personalen vill ha bättre arbetsvillkor. I båda fallen krävs att vården har en stabil och varaktig bemanning, utan tillfälliga inhopp av hyrpersonal.
Sveriges kommuner och landsting har tagit varandra i hand på att göra sig oberoende av hyrpersonal senast januari 2019. Det kommer inte Västra Götalandsregionen (VGR) att klara. Det är först nu, ”fem i tolv”, som det M-ledda styret tagit fram en plan för hur regionen delvis ska kunna göra sig oberoende; från och med oktober är stopp för hyrläkare utan specialistkompetens på sjukhusen i VGR och från november stopp även för att hyra in flertalet ortopedspecialister samt narkosläkare och medicinska sekreterare.
Det finns många skäl till varför VGR, liksom andra regioner och landsting, måste bli oberoende av inhyrd personal. Ett huvudskäl är patientsäkerheten.
Många är de patienter som vittnar om hur de varje gång de behöver uppsöka vården möts av ny personal. Det gäller inte minst de kroniskt sjuka. Och varje gång måste de dra samma historia, med risk för att något blir fel. Det ökar risken för misstag i vården. Tryggheten i att möta samma vårdpersonal, som har god kunskap om mig som patient och mina behov, är en viktig del i vård- och läkeprocessen som går förlorad.
För personalen innebär ständig hyrpersonal också brist på kontinuitet. Arbetskamrater som kommer och går kan inte ingå i team. Alla som någon gång haft en vikarie på sin arbetsplats vet att samma ansvarstagande inte kan utkrävas som görs på en erfaren kollega. Kunskap om rutiner på arbetsplatsen saknas. Tid måste därför läggas på att informera, handleda och ibland även kontrollera. Möjligheterna till utveckling och kompetenshöjning begränsas.
En annan aspekt är den ekonomiska. Att hyra in personal är dyrt. Kostnaden för till exempel en sjuksköterska från ett bemanningsföretag kostar upp emot tre gånger så mycket en fastanställd. Under förra året la regionen närmare 700 miljoner kronor på inhyrd personal. Det är mest i hela landet. Det är väldigt mycket pengar. För ungefär samma summa skulle vårdpersonalens grundlöner kunna höjas till riksgenomsnittet, vilket sannolikt skulle minska personalomsättningen, som också den kostar regionen stora pengar. Vi misstänker med fog att det inte heller är särskilt uppmuntrande för den egna personalen att gå parallellt med bemanningspersonal som har tiotusentals kronor mer i lön och mindre ansvar.
Det är en utopi att tro att vi skulle klara oss helt utan extrapersonal. Det kan bli tillfälliga toppar i vården, folk blir sjuka, föder barn och vill studera. Men vi socialdemokrater tycker att det är ett absolut krav att grundbemanningen utgörs av fast anställd och ordinarie personal, med rimliga löner och goda arbetsvillkor. Vi vill också se egna bemanningspooler i sjukvården, där fast anställda kan ambulera mellan olika avdelningar på sjukhusen och vårdcentraler, för att täcka upp vid behov. Det skapar ökad kontinuitet och trygghet för såväl anställda som patienter. Det gynnar också arbetsgivaren, som till en lägre kostnad får ökad kompetens.
Det här är inga åtgärder som ger en quick fix. Det löser inte de akuta problem med bemanning, köer, stängda vårdplatser och överbeläggningar vi nu ser på SU, Kungälvs sjukhus, Södra Älvsborg sjukhus i Borås och alla andra akutsjukhus i regionen, men långsiktighet och eftertanke måste få prägla sjukvården. Det är detta vi socialdemokrater har saknat under de fyra år som gått under M-ledd majoritet i regionen. Det är detta vi nu ser resultatet av.
Nu väntar en mandatperiod med ett M-lett minoritetsstyre. Vi socialdemokrater kommer att fortsätta vara en kraftfull opposition med krav på bättre villkor för personalen och ökad tillgänglighet och trygghet för patienterna. Vi hoppas att det M-ledda styret lyssnar mer på personalen, patienterna och oss framöver.
Senast uppdaterad: torsdag 1 november 2018
