Privatiseringar viktigare än personal för M-styret
Nu handlar det om sjukhusrestauranger och -caféer, som ska privatiseras. Och det sker utan några konsekvensbeskrivningar. Ingen diskussion kring de kostnader som de facto blir resultatet (det är inte gratis att sälja ut!), ingen om vad som ska hända med den direkt berörda personalen eller övrig servicepersonal som städ, vaktmästeri med mera. Det enda som finns är ett privatiserande för privatiseringens skull.
Vad är det den moderatledda majoriteten tycker att serviceverksamheten och dess personal gör för fel? Vore det inte rimligare att ta en diskussion om möjligheterna för den egna verksamheten, och ta vara på personalens kompetens och tankar kring utvecklingspotential och förändringar, innan beslut om utförsäljning fattades?
Ekonomiskt finns det också en hel del frågor som majoriteten behöver ge svar på, till exempel hur man kan låta bygga nya – och mycket påkostade – kök i bland annat Alingsås och Kungälv och på Sahlgrenska, för att sedan låta privata bolag ta över den del av verksamheten som ger mest valuta för de satsade kronorna? Och, på vilka grunder nekar man den egna verksamheten, som har den största kunskapen om den specifika verksamheten, att lägga anbud?
Hela utförsäljningskarusellen av såväl serviceverksamhet som vård vittnar om stora brister hos den moderatledda majoriteten, att ta det ansvar för styrning och ledning som krävs, inte minst vad gäller rollen som en av Sveriges största arbetsgivare. Att ena stunden sätta upp fagra mål om att bli landets bästa arbetsgivare för att i den andra vara beredd att äventyra ett stort antal anställdas möjlighet till inkomst rimmar väldigt illa.
Senast uppdaterad: måndag 11 september 2017
