Det är dags att även blågröna
ser behovet av god ögonvård
Ögonsjukvården i Västra Götalandsregionen behandlar och opererar dagligen en stor mängd varierande ögonsjukdomar. Utöver detta behandlas patienter med kroniska sjukdomar, som tex diabetes, som behöver ögonscreening för att upptäcka skador samt utföra synkontroller. En del patienter behöver injektioner i ögat varje månad för att bibehålla sin synförmåga så långt som möjligt.
Utöver detta tar ögonsjukvården också hand om de akuta tillstånden som sker, samt all förskrivning av glasögon till barn yngre än åtta år. Uppdraget inom ögonsjukvården är således mycket omfattande.
På Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) klarar man inte ögonoperationerna inom vårdgarantin. Diabetesföreningen brukar påtala för oss politiker att det är långa väntetider till diabetesögonvården. Och de har rätt: Medianväntetiden för diabetespatienter som ska screena ögonen är upp till två år. Under år 2019 gavs cirka 8 600 injektioner inom ögonsjukvården på SU, men man har uppskattat behovet till det dubbla, vilket ställer stora krav på ögonsjukvården.
Ingen ska förlora synen eller få försämrad syn förorsakad av läkarbrist
Konsekvenserna av långa vårdköer inom ögonsjukvården kan bli ödesdigra för patienterna. Synskadades riksförbund förklarar det bra på sin hemsida: ”Den läkarbrist som kan uppstå på ögonkliniken vid SU Mölndal är djupt oroande. Politiken och sjukhusledningen har att trygga kompetensförsörjningen vid ögonkliniken. Ingen ska förlora synen eller få försämrad syn förorsakad av läkarbrist.”
Det är ett faktum att de långa väntetiderna för att få sina injektioner utförda innebär att människor riskerar att patienter får en försämrad syn, i värsta fall bli blinda. Det är likaså ett faktum att ögonskador hos en diabetiker som inte upptäcks i tid kan medföra permanenta skador på synen.
Svaret på problemen från den blågröna politiska ledningen för Västra Götalandsregionen är att köpa mera privat vård. Men det visar sig, år efter år, att det inte löser problemen. Det skapar snarare nya. Upphandlingen är snarast kontraproduktiv; dels är den köpta vården dyrare, vilket gör att vårdens magra budgetar blir än magrare, dels riskerar försämrar det på sikt kvaliteten i den egna ögonvården och riskerar dessutom att försämra kontinuiteten för ögonpatienterna, eftersom många patienter är återkommande och kan behöva ögonsjukvård under resten av sina liv.
De stora förlorarna på det här är patienterna, och alla andra skattebetalare.
Regionen behöver reella förutsättningar att i egen regi utföra vården också för att samtidigt omhänderta utbildningsuppdraget för kommande ögonläkare. Den ständiga upphandlingen, istället för att satsa på den egna vården, blir således en ond spiral. Lägg där till den slopade karensen för vårdpersonalen, som leder till att sjukhusen dräneras på specialistkompetens. Specialister behöver övning för färdighet. Om möjligheten att utöva sin specialitet minskar på sjukhuset – och det stora vårdbolaget samtidigt lockar med stora fördelar som en offentlig 24/7-verksamhet aldrig kan mäta sig med – söker sig spetskompetensen bort från sjukhuset, som då utarmas än mer och nya upphandlingar måste göras. De stora förlorarna på det här är patienterna, och alla andra skattebetalare.
Det behövs satsningar för att rusta upp ögonsjukvården i Västra Götalandsregionen, inte fler åtgärder som riskerar att den försämras än mer. Vi socialdemokrater har nu lyft frågan om göra en genomlysning och kartläggning av ögonsjukvården i hela regionen, för att det ska bli tydligt för oss politiker hur vi förbättrar tillgänglighet och jämlik vård.
Vi hoppas naturligtvis att den hittills handfallna blågröna politiska ledningen ser att deras marknadsexperiment inte är lyckat på detta område heller, och att de därför välkomnar detta initiativ och kommer in i matchen när det gäller att säkra regionens ögonsjukvård.